publicerad: 1937
KONVIKTION, r. l. f.
Ordformer
(äv. skrivet conviction)
Etymologi
[jfr t. konviktion, eng. o. fr. conviction; av lat. convictio (gen. -ōnis), vbalsbst. till convincere (se KONVINCERA)]
(†)
Spoiler title
Spoiler content