KONVIKTORIUM kon1viktω4rium l. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-, -vict-)
Etymologi
[jfr t. konviktorium; av nylat. convictorium; till lat. convictor, bordskamrat, till convivere (se KONVIVIUM)]
(i fråga om utländska l. ä. sv. förh.; jfr dock slutet) = KONVIKT.ConvLex.(1821; i fråga om utländska förh.). SvUppslB(1933). — särsk. (fullt br.): av studentorganisation (väsentligen enligt kooperativa principer) upprättat företag som håller matservering för studenter; äv. om lokal för dylik servering. Äta på konviktoriet. StadgAkadFLund 1830, s. 2. Lunds studentkårs konviktorium. LD 1918, nr 175, s. 3. Göteborgs konviktorium. SvD(A) 1918, nr 214, s. 7.
