SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONVIV, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konvive, eng. o. fr. convive, av lat. conviva, till convivere (se KONVIVIUM)]
(†) deltagare i gästabud (i förh. till övriga deltagare). MoB 2: 169 (1798). Ahrenberg Männ. 6: 143 (1914).
Spoiler title
Spoiler content