(förr äv. skrivet co-. -eus 1716—1746. -ös 1784 osv.)
Etymologi
[jfr t. kopiös, eng. copious; av fr. copieux, av mlat. copiosus, avledn. av lat. copia, överflöd, mängd (se KOPIA, sbst.1)]
i fråga om mängd o. d.: ymnig, ofantlig, väldig; numera i sht ss. adv. Swedberg Schibb. 260(1716). (Vi) drucko .. copieust te med citron. Tersmeden Mem. 3: 255(1746). Om tredje dosis (av kinabark vid rötaktiga febrar) gifver en kopiös öppning, återställes den sjuke. (Bladh o.) Hornstedt 124(1784). En fet och kolerisk herre, som .. bjöd på kopiöst med mat och sprit. Hedberg Räkn. 28(1932).
