SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOPPA kop3a2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar Bromelius Lup. 7 (1687), Oec. 276 (1730); -er IErici, Risingh LandB 57 (1671)).
Ordformer
(förr äv. skrivet kåpp-)
Etymologi
[jfr d. kop; till KOPP, sbst.2]
humlekoppa. IErici Colerus 1: 358 (c. 1645). (Humle-)rankornas toppar med vidhängande koppor. LmUppslB 475 (1923).
Ssgr: KOPP-BLAD. Serenius EngÅkerm. 243 (1727). Broocman Hush. 2: 184 (1736).
-MJÖL. [jfr FRÖ-MJÖL 1] Vid humleplockningen bör man .. gå .. varsamt till väga, så att kopporna icke mycket hoptryckas, eller koppmjölet afristas. Arrhenius Jordbr. 3: 115 (1861).
Spoiler title
Spoiler content