KOPT kop4t, m.; best. -en; pl. -er; l. KOPTER kop4ter, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet cop-. kopt (co-) 1795 osv. kopter, sg. 1903 osv. kopter (co-), pl. 1813 osv.)
Etymologi
[jfr t. kopte, eng. copt, fr. copte; av arab. ḳubṭ, ghubṭ, av gr. αἰγύπτιος (jfr EGYPTIER). — Jfr KOPTISK]
manlig individ av den del av Egyptens befolkning som härstammar från forntidens egyptier; i pl. utan avseende på kön; ofta särsk. med tanke på religionsförh.: medlem av den monofysitiska kristna kyrkan i Egypten. Holmberg 1: 451(1795). Kopterna äro en gammal kristen sekt i Egypten. Waldenström Österl. 694(1896). Den gamle kopt, som i åratal varit kock hos Cookbolaget. Jensen Sienkiewicz Ökn. 25(1913).
