KORAG kωra4g l. ko- l. kå-, äv. KOREG -e4g, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet chor-. -ag 1848 osv. -eg c. 1812—1933)
Etymologi
[jfr t. chorage, chorege, eng. choragus, fr. chorège; av lat. choragus, av gr. χοραγός, χορηγός, av χορός, kördans, körsång (se KOR, sbst.1) o. ἄγω, anför, leder (se ÅKA)]
medborgare i det forntida Aten som bekostade körens uppsättning o. utrustning i ett skådespel (o. ofta själv anförde kören); koranförare; äv. i bildl. anv., ofta mer l. mindre liktydigt med: koryfé. Höijer 4: 44(c. 1812; i fråga om antika förh.). Koregen .. befästade minnet av sin kors framgång genom att uppställa en trefot med en inskrift, som omtalade segern och namngav dem, som medverkat därtill. Andersson GrDram. 6(1890, 1910). Du Lundasångens ypperste korag. Flensburg Sång. 147(1898, 1915; om O. Lindblad). Schück AllmLittH 1: 121(1919; i fråga om antika förh.).
Avledn.: KORAGI, äv. KOREGI, r. l. f. (-ag- 1929. -eg- 1878—1929) [av gr. χορηγία] (i fackspr.) i fråga om förh. i det forntida Aten: bekostande av en körs uppsättning o. utrustning. NF 3: 318(1878). —
KORAGISK, adj. [jfr t. choragisch] (i fackspr.) Koragiskt monument, minnesvård (ofta byggnad uppbärande en gyllene trefot) som en koranförare i det forntida Aten efter seger i en tävling lät uppställa till erinran om segern. Upmark Lübke 110(1872). En utaf Lysikrates vunnen koragisk seger. Eichhorn KonstH 27(1881). Hahr ArkitH 94(1902).
