SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KORDONNERA kor1done4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-, -one-)
Etymologi
[jfr t. kordonieren; av fr. cordonner, sno, tvinna till snodd, räffla kanten på (mynt), avledn. av cordon (se KORDONG)]
1) (i fackspr.) motsv. KORDONG 1: tvinna (ngt) på visst sätt; i uttr. kordonnerat silke, kordonnésilke. Ekenberg (o. Landin) 340 (1890).
2) i fråga om framställande av vissa snoddliknande mönster.
a) (i fackspr.) = KORDERA a. Eneberg Karmarsch 2: 460 (1861).
b) (i fackspr.) = KORDERA b. Valsarne (på sillrensningsmaskinen) .. äro försedda med kordonnerad yta. TT 1900, Allm. s. 162. — särsk.: räffla kanten på (mynt). Fyra nya .. väl cordonnerade Holländska Ducater. Calonius Bref 41 (1794).
c) (†) förse (mönster på broderi) med en snoddliknande kant av jämna, täta, snedställda styng. Konturerna (av mönstret på broderiarbetet) cordoneras. NJournD 1854, s. 38.
Spoiler title
Spoiler content