KOREOGRAF kor1eωgra4f l. kå1-, stundom kω1-, l. 01—, l. -og- l. -åg-, förr äv. KOREGRAF, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cho-. -reg- 1849. -reog- 1934 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. choreograph, fr. chorégraphe; bildat till KOREOGRAFI av gr. χορεία (se KOREOGRAFI) o. gr. -γραφος (se -GRAF)]
(i fackspr., mindre br.) danskonstnär, person som komponerar dans l. balett o. d. BL 17: 2 (1849). SvD(A) 1934, nr 209, s. 5. —
