SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KORKA kor3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. skrivet kå-)
Etymologi
[jfr holl. kurken, t. korken, eng. cork; avledn. av KORK. — jfr KORKAD]
1) (†) motsv. KORK 1: svärta (ngn l. ngt) med korkkol. I pannan korkar du dej så mycket som möjligt .. halfannan tums ögonbryn. Blanche Kom. 26 (1850). (Hans) väl mustascherade och korkade ansigte. Backman Dickens Pickw. 1: 235 (1871).
2) motsv. KORK 2.
a) motsv. KORK 2 a: sätta kork i (flaska o. d.), täppa till (ngt) med kork; äv. oeg., med avs. på innehåll i flaska. Serenius (1734; under cork). Då man korkar sådant dricka (dvs. sockerdricka) bör man (osv.). Langlet Husm. 558 (1884). Saften kokas .. och tappas på buteljer, som korkas och hartsas. Abelin MTr. 120 (1902). — särsk. i mer l. mindre bildl. anv.
α) [jfr motsv. anv. i holl.] (i sjömilitärt spr., vard.) motsv. KORK 2 a β: spärra (hamninlopp) gm sänkning av fartyg. VFl. 1909, s. 149.
β) (numera bl. tillf.) i p. pf.: tilltäppt, stängd. LBÄ 4: 15 (1797). Mitt hufvud har alltid varit korkadt för slentrianens älsklingssats (osv.). JGRichert (1839) hos Warburg Richert 1: 342. Tror du att öronen äro korkade när man läser? Sparre Sjökad. 89 (1850).
b) fisk. motsv. KORK 2 b: förse (fiskegarn o. d.) med korkflöten. GbgAlleh. 1796, nr 16, s. 3. Arwidsson Strömm. 12 (1913).
Särsk. förb. (till 2 a): KORKA IGEN10 04. täppa till (flaska o. d.) med kork. Warg 671 (1755). särsk. (i sjömilitärt spr., vard.) bildl., = KORKA 2 a α. Hedin 1Varn. 59 (1912). —
KORKA IN10 4. (mindre br.; se dock slutet) innesluta (innehåll i flaska) medelst kork; äv. mer l. mindre bildl. Fröding Guit. 132 (1891; i bild). Platsen, där .. ungdomen .. korkade in sanden på .. bläckflaskor. TurÅ 1925, s. 80. särsk. (i sjömilitärt spr., vard., fullt br.) bildl.: stänga inne (fartyg) gm att spärra utfartsvägen gm sänkning av fartyg; jfr KORKA 2 a α. Hedin 3Tal 47 (1913). Fiendens afsikt var att ”korka in” såväl i Karlskrona som i Stockholm varande svenska sjöstyrkor. VFl. 1914, s. 45. jfr INKORKA. —
KORKA UPP10 4, äv. OPP4. draga upp korken ur (flaska o. d.); äv. oeg., med avs. på innehåll i flaska o. d. Weste FörslSAOB (1823). Portvinet korkades upp. Hedenstierna FruW 88 (1890). Hansson .. halade fram en ny konjaksbutelj och korkade upp den så det sjöng om flaskan. Didring Malm 2: 40 (1915). jfr UPPKORKA.
Ssgr (till 2 a): A: KORK-APPARAT. för korkning av flaskor. LAHT 1911, s. 210. —
-MASKIN, sbst.2 (sbst.1 se KORK ssgr). [jfr t. korkmaschine] jfr -APPARAT. SundsvP 1886, nr 31, s. 1. Engström Lif 27 (1907).
B: KORKNINGS-APPARAT. korkapparat. TT 1897, Allm. s. 370. VaruhbTulltaxa 1: 241 (1931). —
-MASKIN. jfr -APPARAT. Leufvenmark Vin. 1: 265 (1869).
Avledn. (till 2 a): KORKARE, m.||(ig.). (mindre br.) person som yrkesmässigt utför buteljkorkning. Leufvenmark Vin. 1: 265 (1869). Taube Svärm. 77 (1925).
Spoiler title
Spoiler content