SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KORPORLIG, adj.
Ordformer
(äv. skrivet cor-. -ligit, n. sg. 16371711. -ligt, n. sg. 1717)
Etymologi
[jfr d. korporlig; efter t. körperlich med formell anslutning till lat. korporalis (se KORPORAL, adj.)]
(†)
1) som hör till l. har avseende på människokroppen, kroppslig, kropps-. Corporligit straff. BtÅboH I. 9: 210 (1637). VDAkt. 1717, nr 80.
2) fysisk, materiell. Så wel i then andeliga, som corporliga werldene. Rydelius Förn. 11 (1718, 1737). Stridsberg Åkerbr. Föret. 5 (1727).
3) [jfr t. körperlicher eid, eng. corporal l. bodily oath; ytterst efter mlat. corporale juramentum, ed som avlägges under det att man samtidigt berör ngt heligt föremål] i uttr. korporlig ed, muntlig ed avlagd under samtidigt berörande av ngt heligt föremål; jfr ED, sbst.1 1 b α. RP 7: 61 (1637). LMil. 4: 649 (1695).
Spoiler title
Spoiler content