KRACK krak4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. krakk; av nor. dial. krakk, pall, träställning m. m. (varav eng. cracket, liten trästol); jfr äv. sv. dial. kränka, kränkja, nor. dial. krekkja, krekkje, pall, träställning; av en germ. stam kranka- med bet.: krokig (jfr KRANK, adj.)]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat, samt i fackspr.) primitiv pall l. stol l. bänk utan ryggstöd (ofta tillyxad av en trädstam på vilken grenarna fått sitta kvar för att bilda ben på pallen osv.). Wistrand NordMAllmog. 65 (1909). Erixon Möbl. 1: XXXI (1925).
