[sv. dial. krabbla, krypa, kravla, motsv. d. krable, mnt. o. nt. krabbeln; avledn. av KRABBA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) förflytta sig långsamt l. mödosamt; äv. (om djur): kravla, krypa. Stridsberg Friman 40(1798). Kräftorna krabblade i sina lådor. DN(B) 1934, nr 220, s. 7.
