[sv. dial. krackla, hosta o. spotta, harkla sig; avledn. till sv. dial. kraka (se KRACKARE)]
(numera bl. i Finl., starkt bygdemålsfärgat) harkla o. spotta, hosta (på ett grovt o. frånstötande sätt); äv. i uttr. krackla lös ngt, harkla så att ngt lossnar (i halsen). The Druckne fyllehundar .. krakla, Rakla vp, Spotta, Spyy. Schroderus Comenius 824(1639). Tolkningen fastnade i halsen, tills han (dvs. examinatorn) kracklade lös den med en dundrande straffpredikan. Laurén Minn. 116(1877). jfr Bergroth FinlSv. 349(1917).
