SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRAFSA kraf3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er SthmSkotteb.).
Ordformer
(krafs- 16401751. kraps- 1542)
Etymologi
[sv. dial. krafsa, kratta, hacka, motsv. nor. dial. krafsa, kratta; till KRAFSA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) kratta; äv.: hacka (se HACKA, sbst.1 1). SthmSkotteb. 1542, s. 182. En hacka eller krafsa at bruka jorden medh. Linc. (1640; under pecten). Strålenhielm Ymp. 33 (1751).
Spoiler title
Spoiler content