KRAFS kraf4s, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Värml.) krafs, krats; till KRAFSA, v.]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) redskap (försett med skruv l. ”klor” i spetsen) varmed djur (i sht rävar o. grävlingar) framdragas ur sina gömställen, krats, ”skruv”. Krafsar af järn, försedda med träskaft. Fatab. 1906, s. 120. Keyland NordMJakt. 25 (1911).
