SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRAKMANDEL kra3k~man2del, r. l. m. l. f.; best. -n; pl. -dlar.
Etymologi
[jfr d. krakmandel; av nt. krakkmandel l. holl. kraakmandel, motsv. t. krachmandel, av KRAKA, v.1, o. MANDEL]
fruktsten (med ett l. två frön) av mandelträdet Amygdalus communis Lin. var. fragilis DC., med tunt, trådigt o. bräckligt skal; äv. koll. BoupptSthm 1673, s. 307 b, Bil. Krakmandel .. föres .. alltid oskalad i handeln. Walin Födoämn. 152 (1906). Dessertrussin, krakmandel .. fikon m. m. såg man i vanliga hem (i Sthm på 1870-talet) aldrig röken av mer än vid jul. Linder Tid. 66 (1924).
Spoiler title
Spoiler content