KRAMMEL, n.; best. kramlet.
Etymologi
[sv. dial. krammel, krampa varmed ngt fasthålles, stänger varmed höet fasthålles på ett hölass, underlag, bestående av en ram av fyra stänger, på släde varpå man kör hö, m. m.; jfr nor. kraml, klämma (ss. snickeriredskap), ä. t. krammel, krampa; till KRAMA. — Jfr KRAMLA, sbst.1 o. v.2]
(†)
2) bärgv. Krammel, eller Bårkrammel, heter .. (vid Stora Kopparbärgs gruva) fyrkantiga ramar af träd, som läggas uppå malmbårarne, för at uppå dem kunna qvarhålla och bära så mycket mera malm. Rinman (1788).
3) tekn. bunt av plåtar sammanhållna av ett ”krammelbläck”. Rinman (1788; se under KRAMMEL-BLÄCK).
Ssg: KRAMMEL-BLÄCK. (†) tekn. till 3. Krammel, eller Spån, kallas .. vid djuphamrar, där järn- koppar- och messingsbleck smidas til kettlar och kökskäril, en bunt af 5 a 6 runda plåtar, eller bottenbleck, som med det större Krammelbleckets vikning öfver kanterne fästas tilhopa til en så kallad Spån. Rinman 1: 1068 (1788).
