[jfr d. kramsfugl; av (m)nt. kramsvogel (nt. äv. kranzvogel) l. t. krammetsvogel, kramtsvogel (mht. kranwitvogel), trast, i sht björktrast, till fht. kranawitu, enbärsbuske, av krane, trana (jfr KRAN) o. witu, träd (se VED); eg.: fågel som äter enbär]
i sht jäg. o. kok. i sht i pl. l. koll., benämning på olika trastarter, i sht snöskatan (Turdus pilaris Lin.), samt andra smärre fåglar, ss. sidensvansar, domherrar, starar, lärkor, vilka äro ätbara; äv. ss. ämnesnamn. Wij hafwe fått the Kramfogler som thu nu oss sende. G1R 15: 542(1543). Kramsfogel stekt. NSvBibl. I. 2: 103(1623). Ekman NorrlJakt 199(1910). Högstedt KokB 221(1920). — särsk. [jfr motsv. anv. i nt.] (†) i vissa stående uttr. som åsyfta ngn person med obehagligt l. ohederligt utseende. En Mylord är likare en skälm, än en kramsfogel. Envallsson Kung. 57(1784). Han är likare en tjuf, än en kramsfogel. Rhodin Ordspr. 59(1807).
Ssgr (i sht jäg.): KRAMSFÅGEL- l. KRAMSFÅGELS-FÅNGST. Kramsfogel-fångst med Donor. TJäg. 1833, s. 678 (rubrik).—
