[sv. dial. krånk; efter mnt. krankte, sjukdom, t. krankt, sjukdom, den onde; avledn. av krank (se KRANK, adj.). — Jfr KRANKT]
(†) spöke; spökeri, häxeri, trolldom. Han hängde skator öfver Hästen i krubban, at afvärja krank. Dalin Vitt. II. 6: 108(1740). God natt Systrar på en stund: väck, om I hör något kranck. Amman 68(1756). BL 7: 285(i handl. fr. c. 1780).
