KRAVIS kra3v~i2s, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. kravis; första ssgsleden är sv. dial. krav, issörja, motsv. dan. o. nor. krav, issörja, tunn isskorpa, sammanhängande med KRAPP, sbst.2, KRAPPA, KRÄPP, sbst.1, KRÄPPA, v.2, kanske äv. med KRAV o. KRAFT; senare leden är IS, sbst.1 — Jfr KRAVA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, ävensom i fackspr.) issörja som uppkommer i rinnande vatten, då detta börjar tillfrysa, bottenis, sväll. Block MotalaStr. 8 (1708). Vatnens hvita grumlande, som är förebod til instundande köld, då båtten-sörjan eller den af Doct. Block beskrefne grund- kraf- eller svall-isen, börjar mer och mer med blek-gul färg, fästa sig som smör vid stenar. VetAH 1751, s. 27. Tholander Ordl. (c. 1875). Bommarna till turbinerna vid Älvkarlebyverket fylldes på en gång med kravis, en sörja av vatten och isnålar. Upsala(A) 1928, nr 4, s. 1.
