SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRAVEL krav4el, äv. kra4vel, sbst.1, n.; best. -vlet.
Etymologi
[sv. dial. kravel, avfall, hopgyttrat skräp; jfr d. kravl, småkryp, liten förkrympt varelse, skräp; till KRAVLA; sannol. har inflytande från KRAFS, sbst.2, (o. DRAVEL) bidragit till uppkomsten o. stadgandet (i sv.) av bet. ”skräp”]
1) (†) koll.: mollusker. Alströmer PVetA 1770, s. 60.
2) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) (samling av) sak(er) av ringa l. intet värde, skräp, strunt. (Sv.) krafwel, (lat.) impedimenta, res futilis. Swedberg Ordab. (c. 1730). Allt kravel .., som jag har lärt mig. Larsson i By Logen 5455 47 (1916). Per hade plockat ihop sina kläder och sitt kravel i en säck. Dens. LantlH 9 (1925).
Ssg: (jfr 2) KRAVELS-BLY. (†) avfallsbly? Krauels bly 10 lisp. HSH 37: 69 (1554).
Spoiler title
Spoiler content