SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRI kri4, sbst.1, n.; best. -et l. -t; pl. -n.
Ordformer
(kri (krij) 1730 osv. krie 17651798)
Etymologi
[jfr d. krig; av nt. krig, t. kriech, krieg; möjligen identiskt med KRIK]
(i sht förr) skeppsb. på träfartyg: (under ”skägget” fäst) bågformigt timmer (”krumtimmer”) varmed kölen förenas med förstäven; äv. om vinkeln mellan förstäv o. köl; ngn gg äv. om motsv. ”krumtimmer” i aktern; förr äv. allmännare, om hela utbyggnaden framför förstäven, ”skägget”. Rajalin Skiepzb. 34 (1730). Dalman (1765). Fartyg med djupt liggande och långt framspringande kri. TIdr. 1882, s. 2. (De nyaste båtarna) hafva en del af kriet akterut bortskuret. TSjöv. 1890, s. 242. Smith (1916; om vinkeln mellan förstäv o. köl). Nilsson Skeppsb. 167 (1932). — särsk. i uttr. inre kri resp. yttre kri, om ett böjt timmer som förbinder förstäven med kölen resp. ett vid nedre kanten av förstäven fäst timmer avsett att skydda förstäven. Ekbohrn NautOrdb. (1840).
Spoiler title
Spoiler content