publicerad: 1938
KRISTALLISERA kris1talise4ra, äv. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KRISTALLISATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet chr- l. cr-. krist- (chr-, cr-) 1721 osv. kryst- (chr-, cr-) 1729—1912. -isera 1721 osv. -icera 1750—1795)
Etymologi
1) (i fackspr.) antaga l. övergå i kristallform l. kristallinisk struktur; äv. refl. l. i pass. med intr. bet.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: som antagit kristallform; äv. med prep. till l. i o. en bestämning angivande vad som framkommer ss. produkt av kristalliseringen; äv. tr. (ofta med saksubj.): bringa (ett ämne) att antaga kristallform l. kristallinisk struktur. Polhem Bet. 2: 10 (1721). Alkaliskt salt crystalliserar sig icke gerna. Wallerius Min. 173 (1747). Den rena äpplesyran kristalliserar uti små, hvita korn, som smaka ganska surt. Almroth Kem. 257 (1834). ASjögren Min. 138 (1865). Kristalliserad soda. UB 4: 466 (1873). Ramarne, på hvilka frukterna ligga (vid beredning av kanderad frukt), upptagas efter .. (viss) tid, och sockret har då kristalliserat frukten. AHB 92: 17 (1876). Svedberg ArbDek. 97 (1915).
2) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. intr. l. refl. l. (numera mindre br.) i pass. med intr. bet., i fråga om framställning l. åsikt l. tanke: antaga konkret o. åskådlig form; särsk. i sådana uttr. som kristallisera (sig) i l. omkring ngt, taga fast form i l. omkring ngt; kristallisera (sig) till ngt, utforma sig l. utgestalta sig till ngt; i sht förr äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: stelnad, fix, fast. Thomander 2: 547 (1828). En enda oföränderlig kristalliserad tanke. Rydberg FilosFörel. 1: 279 (1876). Schlyter JurAfh. 2: 107 (1879). Minnet af gamla lokalgudar, hvilkas kult upprifvits genom flyttningarna .. kristalliserades i de grekiska hjältesagorna. PedT 1894, s. 211. Det är .. en ganska egendomlig företeelse, att vissa medelvärden i alla länder kristallisera sig kring landets myntenhet. Tenow Solidar 1: 162 (1905). SvTeolKv. 1933, s. 378.
1) (i fackspr.) till 1; intr. l. refl. l. i pass. med intr. bet.: antaga l. övergå i kristallform l. kristallinisk struktur; avskilja sig (ur ngt) i kristallform; äv. tr.: komma (ngt) att avskilja sig (från l. ur ngt) i kristallform, utvinna (ngt) gm kristallisering. Tymol vill gärna kristallisera ut. Lenhardtson Tandl. 222 (1897). Detta urgamla sätt att ur vattnet kristallisera ut saltet. Cederström Minn. 186 (1913). Det, som .. (vid avkylningen av en koksaltlösning) kristalliserar ut, är rent vatten, d. v. s. is. 2NF 35: 687 (1923).
2) till 2; särsk. refl. i uttr. kristallisera ut sig i ngt, i fråga om tankar, idéer o. d.: taga sig ett klart o. tydligt uttryck i ngt; äv. i uttr. kristallisera ut till (äv. i) ngt, utveckla l. utbilda sig till ngt. Samtiden 1873, s. 826. Denna blandning (av stilarter under förra hälften av 1800-talet) synes dock i de allra sista decennierna vilja kristallisera ut till en nationalisering af byggnadskonsten i alla länder. 2UB 1: 278 (1898). Rättssatser ock sedebud kristallisera ofta ut sig i värsform. Landsm. 1911, s. 19. DN(A) 1930, nr 146, s. 4 (tr.).
Avledn. (till 1): KRISTALLISABEL, adj. [jfr eng. crystallizable, fr. cristallisable] (†) om ämne o. d.: som visar tendens l. förmåga att antaga kristallform; kristalliserbar. Wallerius Åkerbr. 19 (1761). Äfven af de sötaste frukters saft kan icke beredas något crystallisabelt socker. EconA 1808, aug. s. 67. Wikström ÅrsbVetA 1843—44, s. 114. —
KRISTALLISERBAR, adj. (i fackspr.) som kan kristalliseras. Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 82. De .. kristalliserbara sockerämnena. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 46. LmUppslB 1055 (1923).
Spoiler title
Spoiler content