KRISTALLISATION kris1talis1atʃω4n l. -aʃ-, äv. 010— (- - - -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet chr-, cr-. kristall- (chr-, cr-) c. 1747 osv. krystall- (chr-, cr-) 1729—1891)
Etymologi
[jfr t. kristallisation, eng. crystallization, fr. cristallisation; vbalsbst. till KRISTALLISERA]
1) (i fackspr.) motsv. KRISTALLISERA 1:antagande av l. övergående i kristallform, kristallisering; äv. konkret: kristallbildning. Polhem Invent. 38(1729). Försök en gång, om ej syran kan bringas till crystallisation. Scheele Bref 397(1780). (Vid Finnbo förekommer) Glimmer af särdeles sköna kristallisationer. FKM 4: 179(1815). Gertz o. Grönwall Min. 8(1923).
2) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels i fråga om tankar, föreställningar o. d.: uttryck, manifestation (av klar o. tydlig beskaffenhet); dels i fråga om samhälls- l. kulturföreteelser o. d.: utformning, utbildning, utveckling; ofta i förb. med prep. i l. till o. bestämning angivande resultatet av utvecklingen o. d. Ett folks crystallisation i Samhällsform (kan) alldrig .. gå för sig, utan .. mynt. Bjurbäck BetLandtbr. 10 (1818). De menskliga samhällsatomernas kristallisation till stater. Järta 2: 407(1824). (Sägnerna) äro helt enkelt att betrakta som rena kristallisationer af folkets tro. TurÅ 1908, s. 102.Thyrén 1AkadT 104(1916).
Ssgr (i allm. till 1; i fackspr.): KRISTALLISATIONS-FIGUR. figur som uppkommer vid ett minerals l. annat ämnes kristallisering. Rinman 2: 805(1789). —
-KÄRL. särsk. om kärl l. cistern använd(t) vid kristallisering av alunlut. NF 1: 574(1875). Ahlberg FarmT 69(1899). —
