KRUPIÉ krup1ie4 l. krɯ1-, m.; best. -n l. -en; pl. -er; äv. KRUPIÄR -ä4r l. -æ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(croupier c. 1780—1931. krupié 1889 osv. krupier 1920. krupiär 1889—1932)
Etymologi
[av fr. croupier, eg.: person som rider bakpå hästens länd; avledn. av croupe (se KRUPPA)]
medhjälpare åt den som håller spelbank; vid en spelbank anställd person med uppgift att insamla bankens vinster o. utbetala dess förluster. Pfeiffer 89(1837). Krupierns lilla kratta, som skjuter till honom hans vinst. Jensen Carlé Spel. 85(1920). Serner MCollet 177(1932). — särsk. (förr) i faraospel. Tersmeden Mem. 1: 40(c. 1780). Lindskog Spelb. 242(1847).
Avledn.: KRUPIERA, v. (croupiera) (†) fungera ss. krupié i faraospel. Tersmeden Mem. 1: 70(c. 1780).
