SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRUPIÉ krup1ie4 l. krɯ1-, m.; best. -n l. -en; pl. -er; äv. KRUPIÄR 4r l. 4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(croupier c. 17801931. krupié 1889 osv. krupier 1920. krupiär 18891932)
Etymologi
[av fr. croupier, eg.: person som rider bakpå hästens länd; avledn. av croupe (se KRUPPA)]
medhjälpare åt den som håller spelbank; vid en spelbank anställd person med uppgift att insamla bankens vinster o. utbetala dess förluster. Pfeiffer 89 (1837). Krupierns lilla kratta, som skjuter till honom hans vinst. Jensen Carlé Spel. 85 (1920). Serner MCollet 177 (1932). — särsk. (förr) i faraospel. Tersmeden Mem. 1: 40 (c. 1780). Lindskog Spelb. 242 (1847).
Avledn.: KRUPIERA, v. (croupiera) (†) fungera ss. krupié i faraospel. Tersmeden Mem. 1: 70 (c. 1780).
Spoiler title
Spoiler content