SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÅM (numera bl. ss. senare ssgsled -KRÅM ~krå2m), äv. KROM (~krom2), n. (IErici Colerus 1: 308 (c. 1645) osv.) ((†) m. IErici Colerus 1: 159 (c. 1645)); best. kråmet resp. krommet (ss. m. -en); förr äv. KRUMME l. KROMME, r. l. m.; best. -en; förr äv. KRUMMA, f.; best. -an.
Ordformer
(krom (kromm) c. 16451753. kromme 1746. krume 1578. krumma 1639. krumme 1578. kråm c. 16451772. Se för övr. IN-KRÅM)
Etymologi
[fsv. krumma, kraama, kraame, krome, inkråm i bröd; jfr d. krumme, om jordens mullager, inkråm i bröd, smula m. m.; av mnt. krome l. nt. kröm, kröme, kroom, motsv. t. krume, feng. cruma (varav eng. crum(b)); jfr äv. ä. nyisl. krumur, saften l. kärnan av ngt, o. lat. grumus, jordhög; möjl. till en ieur. rot gru, krafsa, mala sönder, o. rotbesläktat med GRYT o. GRÖT]
(numera bl. i ssgn IN-KRÅM)
1) om den mjuka, inre delen av bröd l. frukt o. d. Krummen vthaff twå eller tree semblor. BOlavi 28 a (1578). Tag, af thet gula och tiocka hwijta skalet på Citronerne så att krommet blir klart; sedan skiär samme krom i twå delar. Valleria Hush. 58 (c. 1710). Schultze Ordb. 2426 (c. 1755). — jfr IN-, INNAN-KRÅM.
2) om inälvorna av fågel, fisk l. annat djur, innanmäte (se d. o. 1); i sht om de matnyttiga delarna därav. Ihre (1769). Tran, som kokas af kråm af sill. GHT 1897, nr 285 B, s. 1 (1772). — jfr IN-KRÅM.
Spoiler title
Spoiler content