publicerad: 1938
KRÄJONG kräjoŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(krajong 1861. crayon (kr-) 1821—1931. crayong 1846. kräjong 1851 osv.)
Etymologi
(i fackspr.)
2) teckning l. skiss utförd med kräjong; förr äv.: metod l. maner att teckna med kräjong. ConvLex. 1: 403 (1821). Dalin (1871).
3) sammanfattande benämning på skilda metoder för grafisk framställning som avse att efterbilda tonigheten o. valörrikedomen i en kritteckning, kräjongmaner, kritmaner. BetKartv. 1871, Reserv. s. 5. Ymer 1923, s. 132.
Ssgr (i fackspr.): (3) KRÄJONG-ETSNING. —
(3) -GRAVYR. —
(jfr 2) -TECKNING. [jfr t. krayonzeichnung] vanl. konkret. —
Avledn.: KRÄJONNERA, v. (cray- 1845—1904. kräj- 1821 osv.) [jfr ä. t. crayonnieren; av fr. crayonner, till crayon] (i fackspr., knappast br.) till 1: teckna med kräjong l. blyertspänna. ConvLex. 1: 403 (1821). Ekbohrn 1: 147 (1904).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content