SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÄKA, v.2; anträffat bl. i ipf. -te.
Etymologi
[sannol. ljudhärmande bildning; jfr KRACKA]
(†) bräcka, knäcka. Murenius AV 104 (c. 1644).
Spoiler title
Spoiler content