SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÄKETORN krä3ke~tω2rn, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Etymologi
[första ssgsleden antingen till KRÅKA, sbst. (jfr KRÅK-TORN), l. till KRÄKAS (åsyftande bärens emetiska värkan)]
(i folkligt spr. i vissa trakter) växten Rhamnus catharticus Lin., vägtorn. Wahlenberg FlSv. 145 (1824). LfF 1898, s. 70.
Spoiler title
Spoiler content