publicerad: 1938
KRÄMPA kräm3pa2, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. krämpa, sammandraga, krympa (tr.), motsv. nor. o. isl. kreppa, trycka l. klämma samman l. ihop (jfr KRÄPPA, v.1); kausativum till KRYMPA, v.]
I. tr.
3) (†) i överförd anv.: trycka (ned), pressa; om sorg o. d. Dem äi Sorger krämper. Dahlstierna (SVS) 46 (1691).
4) [specialfall av 1] (i fackspr., numera föga br.) hopkoka (lut av vissa salter, särsk. salpeterlut), till dess den börjar anskjuta i kristaller; förr äv. refl. o. i pass. med intr. bet.: anskjuta i kristaller, kristallisera ut sig. När sådan jord intet mera præcipiterar sig, så wil saltet icke längre in formâ Salis coaguleras eller krempas. Hiärne 2Anl. 87 (1702). Saltkiellor förrådas mestedels igenom svin, får och getter, i det saltet fassnar och sig kremper vid deras hår och börst, när de gå der igenom. Bromell Berg. 10 (1730). VetAH 1743, s. 253. Almroth Kem. 371 (1834). Holmberg Artill. 2: 9 (1882). — jfr KOKSALTS-KRÄMPNING.
5) (†) krympa (ull, tyg). Schroderus Dict. 210 (c. 1635). Af hattmakare kan .. (kvicksilverklorid) användas till ullens krämpning. Åkerman KemTechn. 1: 444 (1832).
II. (†) intr.: krympa, draga sig samman. Polhem Invent. 9 (1729). Några prof af olika lersorter ha vist, at det Svänska leret för mycket krämper (vid bränning till tegel). VetAH 1739, s. 158. När en hjulstock skal beslås med ringar, tages til dem det blötaste eller mjukaste jern, som mest krämper. GPolhem PVetA 1745, s. 13. Fischerström 3: 207 (1783).
-LUT. PH 6: 4123 (1756). Att draga salpetersöden till krämp, vill säga att hopkoka söden till den grad eller styrka, att mesta salpetern derutur utväxer eller kristalliserar, då krämpluten kallnar. LfF 1848, s. 314.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content