SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÄMP kräm4p, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till KRÄMPA, v.]
(i fackspr., numera föga br.) bottensats, utfällning av vissa salt-, särsk. salpeterkristaller; särsk. i uttr. taga krämp, kristallisera sig. VetAH 1777, s. 196. Taga krämp. Weste (1807). LfF 1848, s. 313. All (salpeter-)luten var nu kokad en gång. Nu skulle den bruna, illaluktande soppan kokas på nytt, tills det mesta av vattnet gick ur. Det som sedan blev kvar, kallades för ”krämpen”. Väring Frost. 199 (1926). — jfr EFTER-, SALPETER-KRÄMP.
Spoiler title
Spoiler content