SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÄPPA, v.2 -er.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) kräpp si, kräppas, draga sig tillsammans, krympa ihop; i bet. 1 bildat till KRAPP, adj., i bet.: trång, snäv, i bet. 2 etymologiskt samma ord som KRÄMPA, v.]
1) (†) refl.: bliva l. vara trång, trycka, strama. En hvar finner bäst, hvaräst skon kräpper sig. Bliberg Acerra 241 (1737).
2) (†) krympa (se KRYMPA, v. 1). Erfarenheten (har) visat, att kommisskläde alltid kräpper. Dahlberg SkånReg. 204 (cit. fr. 1824).
Spoiler title
Spoiler content