[av fr. crêper, av lat. crispare, krusa, till crispus (se KRÄPP, sbst.2)]
(i fackspr.)
1) göra (tyg, papper) krusig; ofta i p. pf. med adjektivisk bet. Halsduk af hvitt crêperadt siden. Freja 1881, s. 47. Vissa väfnader bruka moareras, goffreras eller kreperas. 2UB 8: 345(1900). KemT 1913, s. 8.
2) frisör. fint krusa l. våga (hår). SDS 1900, nr 80, s. 1. Af frisörer skiljes mellan krepering (med krepertång e. d.), som åstadkommer smärre, och ondulering, som gör större vågor. 2NF(1911). Krusenstjerna Händ. 93(1929).
Ssg: (2) KRÄPPER-TÅNG; pl. -tänger. frisör. 2NF 14: 1253(1911).
