SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÄPPLA l. KRÄBBLA, v. -ade. jfr KRÄPPEL.
Ordformer
(kräbla 1640c. 1670. kräpla 1635c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. (Västmanl., Finl.) kräpla, gräla, prata, sladdra; (kanske under inflytande från KRÄKLA, v.) uppkommet, vill det synas, gm konsonantomkastning ur sv. dial. (Finl.) kläppra, pladdra, sladdra, förtala; jfr d. dial. (Jyll.) klæbbre, klappra, tala mycket o. högljudt, nt. kleppern, vid sidan av klappern (se KLAPPRA, v.), pladdra, mnt. klepper (jämte klapper), pladdrare. Formen kräbbla beror möjl. på inflytande från KÄBBLA. — Jfr KRÄPPLA, sbst.]
(†) träta, tvista, käbbla. Hall KultInt. 69 (i handl. fr. 1635). Ther andre trätokempar .. mykit kräpla, och intet skona hwar andra. Swedberg Schibb. f 4 a (1716). Schultze Ordb. 2414 (c. 1755).
Särsk förb.: KRÄPPLA EMOT. (†) käbbla emot. Swedberg SabbRo 64 (1705, 1710).
Spoiler title
Spoiler content