KRÄTTNING, r. l. f.; pl. -ar.
Etymologi
[vbalsbst. till sv. dial. krätta, om vatten: framrinna långsammare vid börjande isbildning; av obekant urspr.]
(†) isbildning i rinnande vatten vid inträdande frost; kravis, sväll. De så kallade Krättningar och Issvall sättja sig i Strömmen vid första ankommande kiöld. Tiselius Vätter 1: 78 (”108”) (1723).
SAOB
