KRÖS krø4s, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. KRYSS krys4, sbst.4, n. (LfF 1846, s. 247, osv.), äv. r. l. f. (UB 3: 436(1873; möjl. n. pl.)); best. -et, ss. r. l. f. -en; pl. =, ss. r. l. f. -ar.
Ordformer
(kryss 1846 osv. krös 1774 osv.)
Etymologi
[liksom d. krøs, av t. kröse resp. nt. krüse, pl. krösen); jfr holl. kreus, kroos, eng. dial. croze; besläktat med KRUSA, sbst.2 I formen kryss har ordet anslutits till KRYSS, sbst.3]
handtv.
1) skåra nedtill l. upptill på insidan av stäverna i ett laggkärl vari bottnen resp. locket inpassas. VetAH 1774, s. 167.SvSkog. 1301(1928).
Ssgr (äv. att hänföra till KRÖSA, v. resp. KRYSSA, v.3): (1) KRÖS- l. KRYSS-HYVEL. (krös-) tekn. hyvel för framställning av krös (i bet. 1) l. fals i stäver. WoL 1693(1889). —
(1) -MASKIN. (krös-) tekn. maskin för åstadkommande av krös (i bet. 1) o. formning o. avsågning av stäver. PT 1909, nr 242 B, s. 2.—
(2) -TAND. (krös-) tekn. skärande del (tand) av krös (i bet. 2). Eneberg Karmarsch 1: 199(1858).
Avledn.: KRÖSA, v., l. KRYSSA, v.3, -ning. (kryssa 1840 osv. krösa 1846 osv.) [jfr d. krøse, t. krösen] handtv. till 1: åstadkomma krösar (i bet. 1); särsk. i uttr. kryssade kärl, kärl vilkas stäver äro försedda med krysspår (vari botten resp. lock insatts); äv. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: krös (i bet. 1). Att utrita kryssningen på laggarne. LfF 1840, s. 181. Man skiljer mellan kryssade kärl, som tillverkas af tunnbindaren, och laggade kärl, som tillverkas af laggaren. UB 3: 436(1873). Patent nr 3882, s. 1(1892). SvSkog. 1301(1928).
SAOB
