SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KULLER-.
Etymologi
[gm ellips uppkommet ur KULLERBYTTA l. ock bildat till KULL, adv., med anslutning till KULLERBYTTA]
(†) ss. första led i ssgr.
Ssgr (†): KULLER-FALL. om handlingen att falla omkull l. stupa överända. Björner Sorle 7 (1737).
-SPRÅNG. kullerbytta. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 75 (1836; i fråga om häst). Atterbom FB 77 (1839; i bild).
-STEG. om steg som förorsaka kullerbytta, kullerbytta. Du Verld, som yrsint raglar fram, / Åt dina kullersteg jag skrattar. Bergius Småsak. 1: 148 (1757).
Spoiler title
Spoiler content