publicerad: 1938
KUMULERA kum1ule4ra l. kɯ1-, l. -ɯl-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; KUMULATION (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. cu-)
Etymologi
[jfr t. kumulieren, fr. cumuler, ävensom eng. cumulate, av lat. cumulare, hopa, av cumulus (se KUMULUS)]
(i sht i fackspr.) hopa, sammanföra; äv.: göra (ngt) större, förmera. (Han) cumulerar .. uthj be:te exception allehanda piquante och olijdelige ord. 3Saml. 7: 90 (1670). Är det nu meningen att gå fram så hänsynslöst att .. (missbrukens) verkningar kumuleras? DN(A) 1933, nr 178, s. 2. (†) Jagh hafwer och till att räntorne Cummulera låtett investigera någre torp. HSH 31: 125 (1663). — särsk.
a) jur.
α) i en rättegång sammanföra (flera olika yrkanden l. flera parter på samma sida). Dalin (1871). NF (1885). Kallenberg CivPr. 1: 980 (1924).
b) på en gång innehava (flera tjänster, löner o. d.). Andersson (1845). Kumulera inkomstbringande sinekurer. Schück Rom 2: 51 (1914). Kumulering av tjänster. SvRiksd. II. 12: 360 (1934).
c) med. om läkemedel, i pass. i intr. anv.: (på grund av upprepade doser) uppstaplas i organismen. BonnierKL 6: 1488 (1925).
d) statsv. låta (flera valkretsar) representeras gm gemensamt ombud; äv.: låta (flera röster) avgivas av en person för dennes egen räkning, låta (rösträtt) utövas med flera röster. Siösteen MedBelg. 372 (1906). StatsvT 1913, s. 164. Valrätten kumulerades upp till 16 röster. SvRiksd. I. 8: 367 (1934).
Avledn.: KUMULATION, r. l. f. [jfr t. kumulation, fr. cumulation] (i fackspr.) Pfeiffer (1837). särsk.
a) jur. till a.
KUMULATIV, adj. [jfr t. kumulativ, fr. cumulatif] (i fackspr.) hopande; som innebär en (an)hopning. SvT 1852, nr 216, s. 2. Nilsson PrimKult. 15 (1923). särsk.
b) ekon. i uttr. kumulativ utdelning, om sådan utdelning på preferensaktie som innebär tillskott i årets utdelning, varigm brist från föregående år i den gm bolagsordningen med företrädesrätt framför stamaktierna tillförsäkrade vinstprocenten utfylles. HandInd. 130 (1926).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content