KUPP kup4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (Svenonius Stenr. 204(1888) osv.).
Etymologi
[av t. kuppe, nt. form motsv. fht. chuppha, mht. kupfe, huvudbetäckning under hjälmen, huva; ytterst från lat. cuppa, tunna, bägare (jfr KOPP, sbst.1)]
geol. jämförelsevis fristående (vanl. mindre) kägel- l. pyramidformig bärgmassa, vanl. av ngn eruptiv bärgart; dom (se DOM, sbst.4 4). Holmström Geol. 53(1877). Dalarnes yngsta porfyrer .. höja sig som isolerade kupper öfver de andra porfyrernas bäddar. TT 1902, K. s. 42.Ramsay GeolGr. 1: 3(1912). — jfr BASALT-KUPPm. fl.
