publicerad: 1938
KURIOSITET kur1iω1site4t l. kɯ1r-, äv. -os1- l. -å1s-, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 3 b) -er; äv. KURIOSITÉ -te4, r. l. f.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cur-. corieus- c. 1685. courgios- 1707. courieus- 1693. courieux- 1712. courjeus- 1709. curieus- 1686—1772. curieux- 1732—1734. kurios- (cur-) 1638 osv. curious- 1712. curius- 1754. -ietet 1653. -itæt 1709. -ité 1668—1917. -ite(e)t 1638 osv. -ität 1690)
Etymologi
[jfr d. kuriositet, t. kuriosität, eng. curiosity, fr. curiosité; av lat. curiositas (gen. -tatis), avledn. av curiosus (se KURIÖS)]
1) (†) motsv. KURIÖS 1: nit; omsorg; månhet. (Greve Oxenstiernas) stora curiositèt om alla discipliner och Wetenskaper. Söderman ExBook Dedik. 8 a (1679). Bergv. 1: 454 b (1698).
2) (†) motsv. KURIÖS 2: vetgirighet, intresse; nyfikenhet. Schroderus Albert. 3—4: 51 (1638). De .., som någon curiositet fram för gemena mannen hafwa. Hiärne 2Anl. 76 (1702). Han .. wille höra hwad folk tyckte om hans predikan, för hwilken curieusitet han .. fick höra bara sanningen. PHöllingh (1712) hos Cavallin Herdam. 3: 275. Sturzen-Becker 4: 11 (1862).
a) abstr.; numera bl. i uttr. för kuriositetens skull, kuriositetens intresse o. d. PlacatFynd 1684, s. 4. Den fierde (skeden) .. sattes för dess ållder och curiositet skull till 11 {marker} lodet. BoupptRasbo 1706. Det, som vi fått lära om förhållanden, som ligga långt ifrån vår dagliga praxis, det får .. blott kuriositetens intresse. Cederschiöld Skriftspr. 6 (1897). Söderberg Främl. 105 (1903).
b) konkret: sak som är ägnad att väcka ngns intresse l. ngns nyfikenhet, sällsynt (o. därför värdefull) sak, raritet, märkvärdighet, sällsynthet; äv.: kostbarhet; sak som (blott) gm sin sällsynthet l. egendomlighet har ngt större värde l. ngn större betydelse; äv.: besynnerlig l. löjlig sak, besynnerlighet; äv. i oeg. anv., om person. RelCur. 229 (1682). Penningarne behöfdes .. bättre til krijg än at användas på curiositeter (ss. t. ex. ett mekaniskt laboratorium). Polhem Invent. 17 (1729). Då botanik numera, sådan den drifves vid academierne, ej är annat än en obetydlig curiositet, så (osv.). CAAgardh (1831) hos Berzelius Brev 10: 61. Den tolfårige gymnasisten betraktades såsom en liten ”kuriositet”. Svedelius Lif 201 (1887). SvD(A) 1934, nr 189, s. 7.
Ssgr (i allm. till 3 b): KURIOSITETS-HANDEL. jfr HANDEL, sbst.2 11 b ε. Hildén Chesterton FadBrownHeml. 75 (1930). —
-INTRESSE.
1) till 3 a: intresse som ngt kan hava på grund av sin egendomlighet. Börden har för folken föga mer än kuriositetsintresse. Kjellén NatSaml. 179 (1906). SvD(A) 1934, nr 307, s. 3.
2) till 3 b: (ngns) intresse för märkvärdigheter. NordT 1888, s. 558. Nilsson ArkeolUppt. 7 (1933). —
-KABINETT. jfr KABINETT I 2. Flere af Adeln (i Italien) hafva i sine Palatser vakra Målningar och Curieusitets-Cabinetter. Björnståhl Resa 1: 472 (1773). Nilsson ArkeolUppt. 23 (1933). —
-KAMMARE. (numera mindre br.) = -KABINETT. Fries BotUtfl. 2: 293 (1852). Quennerstedt Agnost. 51 (1888; bildl.). —
(3 a) -VÄRDE. värde som ngt kan hava på grund av sin egendomlighet. SD(L) 1905, nr 19, s. 4. Saker, som ha konstvärde, antikvitetsvärde, kuriositetsvärde o. d. Sommarin EkonL 1: 62 (1915).
Spoiler title
Spoiler content