KURSA kur3sa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[östsv. dial. kursa, göra alla möjliga affärer, syssla med allt möjligt; trol. av KURS 6 o. urspr. syftande på köp o. försäljning av vara för att förtjäna på prisets växlingar]
(vard.) göra affärer i smått, ”kommersa”; äv.: schackra. Kursa med ngt, äv. kursa ngt, kommersa med ngt, äv.: sälja ngt, kursa bort ngt. Andersson (1845, 1857). Jobbare, hvilka kursa med dem (dvs. aktierna). GHT 1896, nr 178, s. 3. Då jag ser en sån där liten parvel stå och kursa snören. Vinberg Barb. 90 (1926). Låt oss inbilla oss att en av våra .. konstnärer .. målar en tavla nästa vecka som han kursar för 150 kronor. ST(A) 1930, nr 320, s. 3.
Särsk. förb. (vard.): KURSA BORT10 4. sälja, mångla ut. Björkman (1889). Gårdfarihandlare försökte ännu att kursa bort sitt kram. 3SAH 29: 118 (1917). jfr BORTKURSA. —
KURSA TILL SIG 10 4 0. tillhandla sig. Abdul Kerim kursade till sig ännu två får. Hedin Transhim. 2: 373 (1909). —
Avledn.: KURSARE, sbst.2 (sbst.1 se KURS avledn.) (tillf.) månglare. SvFmT 9: 37 (1894).
SAOB
