KURTOASI kur1tωasi4 l. -o- l. -å-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. (†) -er (OxBr. 3: 132(1627)).
Ordformer
(cortasie 1695—1710. kortisier, pl. 1627. courtasie (-ij) 1651—1721. courtesie 1652—1737. courtoisia c. 1640. courtoisie 1695—1935. kurtoasi 1889 osv.)
Etymologi
[av fr. courtoisie, till courtois, hövlig, till cour, hov (se KUR, sbst.4); jfr it. cortesia]
1) hövlighet l. artighet i umgänget; numera nästan bl. (ngt arkaiserande) om höviskt o. belevat uppträdande mot damer, ridderlighet, förbindlighet; galanteri; förr äv. konkretare i pl.: artigheter, uppmärksamheter. Effter de migh, denn tijdh jagh i Engelandh var, stoora kortisier beviste. OxBr. 3: 132(1627). Med den meningslösa jargon, som hos oss går .. under namn af courtoisie, skulle man förolämpa ett Engelskt fruntimmer. Geijer I. 8: 407(1810). Den ridderliga courtoisien uppbars av en svärmisk dyrkan av den sköna och ädelborna kvinnan. Grimberg VärldH 6: 8(1935).
2) (†) erotiskt umgänge, ”kärlekshandel”, älskog; äv. om erotisk åtrå. It ähr[e]bart balsam för Courtasij. Visb. 3: 143(1651). Alle skulle få .. drifwa Elskog och Cortasie, med skiöna Damer. Fernander Theatr. 15(1695). Kom cap. Påhlman och Menser i arest på pricasen för cortasie medh ryske qvinfolk. HH XVIII. 4: 42(1710).
