publicerad: 1938
KUST, sbst.2, m.; best. -en.
Etymologi
(†)
Avledn. (†): KUSTA, v., -ning. till b: göra tjänst som ”kust”. BL 3: 197 (1837). Jag .. (har) fått gå och ”kusta”, i likhet med otaliga generationer före mig. Hyltén-Cavallius Lif 28 (c. 1880).
Särsk. förb.: kusta sig fram. draga sig fram gm ”kustning”. Ännu finnas hederliga Probstar, som på .. (nämnda) sätt kustat sig fram vid Skolen. Ödmann Hågk. 75 (c. 1805; uppl. 1918).
Spoiler title
Spoiler content