SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KUTYM kuty4m l. kɯ-, r. l. m.; best. -en; pl. (i sht i fackspr.) -er.
Ordformer
(cou(s)- 17311874. cus- 1734. ku- c. 1875 osv. -tum(e) 17311874. -tym c. 1875 osv.)
Etymologi
[jfr (ä.) d. kostym, kustym, coutume, ä. (n)t. kostum, kustühm; av fr. costume resp. coutume (se KOSTYM)]
bruk, plägsed, sedvänja; praxis; särsk. (i fackspr.) om inom affärsvärlden gällande hävdvunna regler o. bestämmelser, handelsbruk. Det är kutym att förfara på det viset. 2RARP 6: 137 (1731). Lang FinlSjör. 1: 72 (1890; om handelsbruk). Så småningom blev detta (dvs. att ämnena meddelades ett dygn före lektorsprovs avläggande) kutym vid alla konsistorier. Bagge MinnUps. 18 (1922). Själva förberedelserna till riksdagen (år 1809) skedde också enligt gammal kutym. SvRiksd. I. 8: 20 (1934). — jfr AFFÄRS-, HANDELS-KUTYM.
Ssgr (i fackspr.): KUTYM-ENLIG. Kutymenligt fastställd (tara). 2NF 10: 1323 (1909).
-MÄSSIG. 2NF 10: 1322 (1909).
Spoiler title
Spoiler content