SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KUVOT, adj.; n. =.
Etymologi
[jfr nor. dial. kuvutt, rund, avstubbad, isl. kúfóttr, rund; till stammen i KUV, sbst.1 Bet. i sv. torde närmast utgå från en icke anträffad bet. ”trubbig” l. dyl. (jfr KUVIG, under KUV, sbst.1, avledn.)]
(†) om ord, yttrande l. dyl.: snäsig; förnärmande; skymflig. (Sten Sture) fick tå ther fögo annat af .. (ärkebiskop Gustav Trolle) ähn kufvot ord. LPetri Kr. 141 (1559). Sysslemannen (vid hospital eller sjukhus) skal icke öfwerfalla the fattigha med kufwot och hotesam ord. Rudbeckius Kyrkiost. 53 (c. 1635).
Spoiler title
Spoiler content