SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVABBEL kvab4el, n.; best. kvabblet.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[sv. dial. quabbel, ngt vämjeligt; vbalsbst. till KVABBLA; jfr mnt. quabel, tjock vätska, t. quabbel, gungfly, fettvalk, dröglapp på nötkreatur, pussig människa]
(i vissa trakter) äckel, vämjelse. Sahlstedt (1773). Weste (1807). Lundell (1893).
Spoiler title
Spoiler content