SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVADRANGEL, r. l. m.
Ordformer
(skrivet q-)
Etymologi
[jfr t. quadrangel, eng. o. fr. quadrangle; av lat. quadrangulum, fyrhörning, av quattuor, fyra, o. angulus, hörn]
(†)
1) fyrsidig figur; jfr KVADRAT, sbst. 1. Sigfridi F 1 a (1619). MKæhler (1754) hos Linné Bref I. 8: 147.
2) astr. kvadratur (se d. o. 2). BOlavi 101 a (1578). L. Paulinus Gothus Alm. 1598, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content