KVALITATIV kval1itati4v l. 400~1 l. 300~2 (- - -i´v Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. qualitativ, eng. qualitative, fr. qualitatif; av senlat. qualitativus, till stammen i lat. qualitas (gen. -tātis) (se KVALITET)]
som har avseende på l. gäller beskaffenheten l. arten, kvalitets-; motsatt: kvantitativ. Kvalitativ undersökning, bestämning, analys. Lutteman Schulze 57 (1799). Om den mathematiska fysiken beräknar kropparnes qvantitativa, så efterforskar chemien tillika deras qvalitativa förhållanden eller beståndsdelar. Geijer I. 1: 348 (1845). Att (musiker-)truppen är kvalitativt förstklassig (osv.). SvD(A) 1932, nr 291, s. 3.
